Annika har det verkligen inte lätt. Hon vaknar nämligen plötsligt upp i en främmande värld utan att veta hur hon kom dit. Hon har dessutom både kattöron och svans av någon oförklarlig anledning, och som grädde på moset har hon även total minnesförlust. Lyckligtvis stöter hon snabbt på en vänlig själ som kallar sig Giraffe som utger sig för att känna Annika, och som försöker hjälpa henne på vägen att förstå vad som faktiskt försiggår.
Första steget är att leta reda på tre stjärnfragment som ligger bakom lås och bom i farofyllda grottsystem, och av en händelse är Annika den enda personen som kan beträda dessa områden på grund av en magisk barriär som omger ingångarna. Efter att den begynnande förvirringen börjar lägga sig visar hon dock att hon inte är den som tackar nej till en utmaning.
Det första som slår mig när jag får börja utforska spelvärlden är att precis allting dryper av en härlig myskänsla. Allt från karaktärsdesignen till miljöerna får mig direkt att smälta, och tillsammans med musiken känns det som ren avkoppling att vandra runt på denna vackra ö. Utvecklarna är dessutom fullt medvetna om detta och ger dig dessutom möjligheten att exempelvis bara sätta sig på bänkar för att titta på solnedgången.
När jag sedan har acklimatiserat mig till denna sköna omgivning är det dock dags att ta mig an de utmaningar som spelet erbjuder. När du ska erövra ett av de tre fragmenten behöver du först ta dig igenom sekvenser fyllda av spöken. Eftersom du inte har några stridsförmågor behöver du därför använda dig av list och tajming för att undvika dem men det är, åtminstone till en början, sällan de lyckas ställa till några större problem.
Väl framme vid det eftertraktade stjärnfragmentet ändrar dock spelet skepnad helt och hållet, och du får utkämpa en bossfajt som utspelar sig som ett rytmspel. Här får det redan lysande soundtracket utrymme att skina extra mycket, och även om själva interaktionerna inte är superkomplexa är det definitivt inte utan utmaning på högre nivåer senare i spelet. Då handlar det inte bara om att matcha de attacker som kommer flygande mot dig, utan även att undvika sådana som inte går att returnera. Det blir minst sagt hektiskt emellanåt, men utan att någon gång bli frustrerande.
Utöver detta finns det även en rad olika uppdrag att utföra och karaktärer att lära känna. Oftast handlar det om enklare pusseluppdrag, eller om att finna rätt pryl som behövs för att föra berättelsen vidare. Detta fungerar vanligtvis ganska bra, men vid ett par tillfällen var informationen lite väl sparsmakad om vart jag behövde bege mig. Det skapade lite irritation eftersom jag mer eller mindre behövde dammsuga varje litet hörn på ön för att komma vidare.
Överlag är dock Giraffe and Annika en väldigt angenäm upplevelse som omsluter dig som en varm filt. Det är svårt att sluta nynna på den härliga musiken efter en spelsession och det går sällan speciellt lång tid innan jag längtar tillbaka till den härliga omgivningen på ön Spica för att finna några fler av de samlingsbara kattbilderna. För vem vill inte drömma sig bort till en färgglad fantasivärld fylld av positiva intryck då och då?
Var först med att kommentera!