Vectronom

En av mina favoritsaker med att skriva om spel och följa spelbranschen är att man fortfarande efter många år kan överraskas av ett spel som kommer till synes från ingenstans. Precis detta hände när den lilla tyska studion Ludopium släppte lös Vectronom nyligen, och detta ledde till att jag körde igenom nästan hela spelet i en sittning efter jag fick recensionskoden.

Vectronom är ett minimalistiskt pusselspel som bygger sitt fundament på rytm och musik på ett väldigt intressant vis. I takt med musiken sker gradvisa förändringar av spelplanen som dels tvingar dig att komma in i rytmen, men även att studera nivåns rörelsemönster. När du beger dig ut på banan behöver du nämligen oftast hålla dig i konstant rörelse för att inte plötsligt stå på en spik, eller bli av med underlaget helt och hållet.

Upplägget är väldigt smart och utmaningen höjs successivt när du tar dig i mål på varje nivå. Då sker nämligen en stegring och utveckling av musiken som lägger till ytterligare hinder på banan när du ska passera den på nytt. Varje nivå är uppdelad i tre olika gradvis mer komplexa varianter innan du slutligen blir betygsatt för antalet dödsfall, hur många bonusföremål du plockade upp samt hur bra din taktkänsla var.

Detta sistnämnda kriterium känns lite skräckinjagande vid första anblick, men faktum är att du aldrig riktigt blir bestraffad i spelet om du har lika risig förmåga att hålla takten som jag har. Det är primärt där för att erbjuda en extra utmaning under nästkommande genomspelningar om du är perfektionist.

Musiken håller verkligen toppklass överlag, och det elektroniska dunkandet bankar verkligen in rytmen i ryggraden till slut när du har tillbringat en längre tid på en bana. Den successiva stegringen av musiken för varje etapp du klarar är en belöning i sig, och det märks verkligen att utvecklarna har lagt ner mycket tanke på hur nivådesign och musik ska fungera i symbios.

Trots ett ganska avskalat utseende bjuder Vectronom på en härlig visuell upplevelse med härligt färggranna nivåer. Det kan till en början vara ett lite förvirrande perspektiv när du rör dig genom de isometriska miljöerna, men ganska snart sitter det djupt i muskelminnet och du kan istället fokusera på de smått diaboliska nivådesignerna som väntar dig framåt slutet.

Min absoluta favoritdel av spelet är den segerkänsla som infinner sig när du klarar en nivå du har kämpat mot. Det är i grunden ett pusselspel, men utvecklarna har verkligen lyckats blåsa upp dessa framsteg så att det känns som en bossfight emellanåt. När du sedan ser betygen i slutet av nivån summeras och du även har lyckats hålla perfekt takt är lyckan total.

Vectronom lyckas verkligen med ypperlig fingertoppskänsla para ihop bra musik, stilrent utseende och väldigt tajta kontroller, och slutresultatet blir ett otroligt underhållande spel. Ingångströskeln är låg, men om du verkligen vill utmana dig själv och samla alla bonusprylar och få perfekt rytm på alla nivåer kommer du att ha en tuff nöt att knäcka.

Recensionsdata

Utvecklare: Ludopium
Utgivare: Arte France
Utgivningsdatum: 29/05/2019
Pegi:3
Johan

Johan

Skåning med bred spelsmak, men en förkärlek för berättelsedrivna verk. Trots att jag har spelat spel i nästan hela mitt liv är jag en relativ nykomling till Nintendo-världen. Men bättre sent än aldrig?
Johan

Senaste inläggen av Johan (se alla)

Var först med att kommentera!

Lämna en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.