Ibland är det skönt att ha ett spel som inte kräver alltför mycket engagemang, utan som låter dig koppla av med repetitiva men tillfredsställande uppdrag. Oftast fungerar LEGO-spelen utmärkt för detta syfte, och även om kvalitetsnivån ibland är ojämn kan de verkligen slå till och skapa lite magi emellanåt.
Så kände jag för inte så länge sedan när jag behövde något lättsmält och plockade upp The LEGO Movie Videogame. Den gränslösa charmen från filmförlagan strålade igenom på ett ypperligt vis, och det som till en början var ämnat som ett tidsfördriv blev plötsligt ett av mina favoritspel i serien.
Nu när uppföljaren är här, är förstås både förväntningar och förhoppningar på topp, även om jag inte har hunnit se filmen ännu. Berättelsen tar vid precis där förra verket slutade, nämligen med att de ondskefulla Duplo-klossarna invaderade Bricksburg. Det dröjer inte länge innan kaos är ett faktum, och våra hjältar behöver fly ut i vildmarken.
Snabbt börjar de bygga upp ett litet postapokalyptiskt samhälle på säkert avstånd från de invaderande styrkorna och den mystiska General Mayhem. När lugnet väl tycks ha börjat infinna sig anfaller Duplo-horderna och Emmets och Lucys vänner blir bortförda. Nu väntar en lång resa mellan planeter och dimensioner för att återfinna dina allierade och stoppa kaoset en gång för alla.
Det som först slår mig är att själva upplägget för spelet är ganska annorlunda jämfört med tidigare spel. De linjära, avgränsade berättelsenivåerna är som bortblåsta, och istället ersatta av något som påminner mig om Super Mario Odyssey. Varje värld består av en sandlåda som du är fri att utforska och genomföra uppdrag i. För varje uppdrag du slutför får du en lilafärgad LEGO-kloss, som du sedan använder för att öppna upp portalen till nästa värld.
Världarna har ett visst antal huvuduppdrag du måste slutföra innan du får lov att röra dig vidare, men i övrigt behöver du bara samla ihop ett visst antal klossar för att kunna röra dig vidare. Denna nya struktur är lite av ett tveeggat svärd. Å ena sidan är det ganska kul att utforska skrymslen och vrår i jakten på dessa klossar, men den övergripande berättelsen blir väldigt lidande. Karaktärernas charm lyser inte på långa vägar igenom lika väl som i föregående spel, och många av sekvenserna känns lösryckta.
Trist nog har även lootlådor letat sig in i spelet, och även om de inte går att köpa för riktiga pengar, känns det som en lite tråkig utveckling som försämrar för alla som önskar att hundraprocenta spelet. Du kan nämligen inte köpa alla karaktärer eller byggen rakt av för dina surt förvärvade LEGO-klossar, utan du behöver samla ihop reliker som ger dig en chans att låsa upp sakerna. Problemet i detta är att du kan få dubbletter också, som sedan bryts ned till fragment av nya reliker för att senare ge dig en ny chans. Minst sagt en dålig idé som gärna får försvinna hädanefter.
De olika nivåerna är ganska väldesignade små sandlådor som är intressanta att utforska, och till skillnad från PS4-versionen som jag också hade möjlighet att testa flyter prestandan helt okej. Nackdelen med Switch-versionen är att du måste sitta och vänta på en ganska rejäl laddningstid varje gång du byter nivå. Det blir ganska drygt i längden om du skiftar nivåer ofta för att rensa upp bland sidouppdragen eller dylikt.
Bortsett från detta lever spelet ändå upp till vad jag kommer till LEGO-spelen för, nämligen avkopplingen och nedvarvningen med ganska enkla spelmekaniker. Det passar dessutom ypperligt för portabelt spelande. Jag gillar idéerna i det nya upplägget, men utvecklarna behöver hitta ett sätt att sammanfoga det med det tidigare effektiva viset att berätta charmiga och underhållande historier.
Var först med att kommentera!