Nintendos plattformar har ju en historia av att erbjuda arkadfokuserade racingspel, i synnerhet i form av den gränslöst populära Mario Kart-serien. Kombinationen av motorsport, taktik och strider har varit ett säkert kort för många spelkvällar tillsammans med vänner, då det snabbt bildas underhållande rivaliteter i soffan.
I denna mall bygger även Table Top Racing: World Tour – Nitro Edition sitt koncept, fast med några egna variationer på innehållet. Dels sker tävlingarna med fordon som är modellerade efter radiostyrda bilar, men den riktiga behållningen i spelet är de kreativa banorna som tävlingarna utspelar sig på.
Som namnet skvallrar om sker dessa lopp på bordsytor i varierande miljöer. Det finns till exempel en köksnivå med massor av kastruller och tallrikar som kantar banorna och en annan nivå bjuder på ett stökigt sovrum som tillhör ett barn. Genomgående är dessa omgivningar väldigt väldesignade och genomtänkta, även om det sällan finns tid att beundra bakgrunden. Varje nivå har dessutom ett par olika variationer på hur själva banan är dragen, vilket hjälper för att skapa en känsla av variation.
Själva loppen är uppdelade i olika kategorier, som till exempel stridslopp där du plockar upp diverse vapen under loppets gång. Dessa kan med fördel användas för att skaffa dig fördelar och passera motståndare medan de hämtar sig efter en elchock eller en raketattack. Självklart kan även motståndarna använda dessa prylar mot dig också, och i vanlig ordning i dessa spel är det inte alltid en fördel att ligga först förrän det är dags att passera mållinjen.
Som enspelarläge finns det en omfattande mängd turneringar att köra för att låsa upp nya fordon och uppgraderingar till dessa. Svårighetsgraden är väldigt förlåtande under början av dessa tävlingar, men rampar snart upp till hårslitande nivåer. Uppgraderingar av fordon hjälper till en del för att förenkla loppen, men vid ett par tillfällen har jag känt att det nästan känns uppgjort från början. Det skulle alltså behövas en del balanseringar för att jämna ut dessa toppar.
Spelet kommer dock inte till sin rätta förrän du har mänskligt motstånd, och det finns möjlighet att spela både lokalt med delad skärm och mot andra spelare online. Med det sagt är det inte riktigt en värdig konkurrent mot Mario Kart-spelen. Table Top Racing lider alldeles för mycket av att det inte riktigt sticker ut åt något håll. Det är så väldigt mediokert att det bitvis var svårt att finna saker att skriva om för recensionen.
Det är i grunden ett gott hantverk som rullar ypperligt och ser ganska bra ut, men det dröjer inte många lopp förrän uttråkningskänslor börjar sätta sig i huvudet på mig och jag vill ta mig an något annat istället. Körkänslan blir också lidande av det faktum att Switchen saknar analoga knappar för gas och broms. Detta har utvecklaren gått runt genom att sätta dessa funktioner på höger styrspak istället, vilket absolut inte känns bra på något vis.
Det blir svårt att rekommendera spelet även om det finns ljuspunkter i bandesignen, men det är helt enkelt lite för tråkigt att spela. Det finns dock ett gott fundament att bygga vidare på, så jag hoppas att det kommer vidareutvecklingar på detta framöver.
Var först med att kommentera!