Romancing SaGa 3

Under året som har gått har jag återvänt till många av de klassiska japanska rollspelen från Super Nintendo-eran, då dessa länge har varit ett stort svart hål för mig när det gäller spelupplevelser. Många av dessa upplevelser har varit överraskande positiva, med spelmekaniker och presentation som fortfarande känns fräsch på flera vis.

Därför blev jag väldigt nyfiken på att plocka upp recensionen av Romancing SaGa 3, då detta är ännu en serie som jag har missat helt och hållet. Spelet släpptes ursprungligen till Super Famicom i Japan 1995, men fick inte någon lokalisering och därför blev det heller ingen västerländsk lansering under Super Nintendo-perioden. Efter många nylanseringar på fler plattformar och spekulationer om att en engelsk version faktiskt var på gång har spelet slutligen anlänt till bland annat Nintendo Switch.

Något som gör spelet unikt jämfört med många andra liknande spel från samma period är att du börjar med att välja mellan åtta olika huvudkaraktärer. Beroende på vem du väljer kommer berättelsen därför att skildras på lite olika vis. I spelets prolog utspelar sig ett kuppförsök mot riket Loanne, och din valda karaktär kan till exempel antingen utses till befäl i styrkorna som ska slå tillbaka detta anfall eller som beskyddare för markisens syster som försöker fly till säkerhet.

Antingen är detta en väldigt stor fiende eller en märkligt placerad kamera.

Så här långt utspelar sig det mesta som ett traditionell japanskt rollspel, och jag gillar verkligen både stämning och presentation. När du har tagit dig igenom prologen börjar dock spelets problem att hopa sig ganska snabbt. När denna ganska strikt guidade upplevelse tar slut väljer spelet att släppa din hand helt och hållet och sparka ut dig genom dörren för att lista ut saker på egen hand.

Jag beundrar oftast när spel vågar göra detta, då det krävs bra fingertoppskänsla för att skapa en linjär berättelse som inte känns som på räls. I Romancing SaGa 3 är detta inte helt genomtänkt dock, vilket ledde till att mitt utforskande låste in mig i en grotta jag inte kunde komma ut från igen. Dessutom var jag kraftigt underutrustad för vad som väntade där inne, och hade inte ens ett fullt team med mig in. Den enda lösningen var att börja om helt och hållet från början. Det är ett oförlåtligt övertramp i speldesign, även om det skapades 1995.

Mörka fästningar och röd himmel är precis vad som får mig att känna mig som hemma.

Mitt andra försök gick lite bättre och jag började göra framsteg i min karaktärsutveckling, och rekryterade så många jag bara kunde innan jag vågade mig ut i vildmarken. För att vara på den säkra sidan så att säga. Striderna började bli underhållande och utmanande på ett vis som fick mig att börja tro att jag skulle sjunka väldigt djupt ner i detta spel.

Men snart började jag ännu en gång känna att jag inte hade något direkt utstakat mål att gå efter. Jag drev runt i de kringliggande områdena i hopp om ledtrådar till vad den stora kampen i berättelsen skulle handla om, men oftast var det förgäves. När jag slutligen lyckades plocka upp en tråd som ledde till ett uppdrag så var jag nära på att hamna i samma inlåsta situation på nytt, då fienderna där var oerhört starka. Med nöd och näppe klarade jag mig vidare, men i slutänden var jag bara förbryllad över designen som inte visar vägen, men som mer än gärna vill låsa in mig i återvändsgränder.

Jag vill verkligen både gilla och rekommendera Romancing SaGa 3, då det finns både härlig musik, intressanta miljöer och ett underhållande stridssystem. Men när det emellanåt känns som att spelet vill jaga bort mig istället för att dra in mig i en spännande berättelse känner jag att det finns bättre alternativ att lägga tiden på.

Recensionsdata

Utvecklare: Square Enix
Utgivare: Square Enix
Utgivningsdatum: 11/11/2019
Pegi:12
Johan

Latest posts by Johan (see all)

Var först med att kommentera!

Lämna en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.